Forne ”Lidingörapparen” Daniel Adams-Ray har i dag lika nära till vispop i Ted-Gärdestad-anda. Han imponera på Konserthuset.
Daniel Adams-Ray har i dag lika nära till ”Lidingörappen” som till vispop i Ted-Gärdestad-anda. Men när han intar Konserthuset i Stockholm lyckas 40-åringen sammanfoga en musikalisk helhet som imponerar, tycker Johanna Paulsson.Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.Popsnören med symfoniorkester har blivit en framgångsformel.
Den forne så kallade ”Lidingörapparen” firar 20 år som artist om man räknar in Snook, duon med gymnasiekompisen Oskar Linnros som albumdebuterade 2004. Då som nu var soundet minst lika mycket pop som hiphop, väsenskilt från senare års gangsterrap. Men med desto mer skarpladdad samtidsblick.
Mellanförskapets kluvna identitet är i sin tur ett återkommande tema som kulminerar med ”Tunna kläder” och rapparen Erik Lundin som gästartist. Annars är det ju i den vita medelklasspublikens melodiska popidiom som Daniel Adams-Ray oftast befinner sig, klädd i kortbrallor och med en Håkan Hellström-valpig sångstämma som gör att han ter sig betydligt yngre än en 40-årig tvåbarnsfar.
Däremellan rappar han, låter gitarristen Hedda Strandberg bränna av ett otidsenligt coolt solo i ”Där regnbågen tar slut” och radar upp ”Så mycket bättre”-tolkningar. ”Gryningspyromanen” får folk på fötter med ett rockbultande EDM-sound, medan Human-låten ”Higher” släpper loss med både blås och congas.
Samtidigt har Daniel Adams-Ray i dag lika nära till vispop i Ted Gärdestad-anda. Det är en härva av disparata element och genrer som egentligen inte borde klicka så bra som de faktiskt gör denna fullmatade tvåtimmarskonsert som imponerar med en snyggt sammanfogad musikalisk helhet.
Deutschland Neuesten Nachrichten, Deutschland Schlagzeilen
Similar News:Sie können auch ähnliche Nachrichten wie diese lesen, die wir aus anderen Nachrichtenquellen gesammelt haben.
Recension av ”Balkan Bordello” på Uppsala stadsteaterRecension av ”Like lovers do (Medusas memoarer)'
Weiterlesen »
Recension: ”Burn baby burn” av Mari CarrascoDen skimrande avslutande delen av Mari Carrascos groovetrilogi utspelas i en filmisk värld av förhöjning, skriver Anna Håkansson.
Weiterlesen »
Recension: ”Smärtpunkten”I nya ”Smärtpunkten” berättas historien om ett urspårat teaterprojekt, som mynnade ut i Malexandermorden. Jacob Lundström har sett den.
Weiterlesen »
Recension av ”Och helvetet är bara en bastu”Tack vare Maria Zakrisson Mortensson blir den splittrade monologen om Josef Fritzls källare och våldets historia både rolig och rörande, skriver Lisa Boda.
Weiterlesen »
Recension. Gabriel García Márquez ”Vi ses i augusti”Nu kommer den på svenska, boken som Gabriel García Marquéz aldrig ville publicera. Josefin Olevik läser och blir sorgsen över utgivningen.
Weiterlesen »
Recension: Paula Beer lyser i ”Stella. Ett liv”.Den tyska stjärnan Paula Beer gör ett sammansatt och levande porträtt av Stella Goldslagh som sände landsmän i döden under andra världskriget.
Weiterlesen »