På HAM i Helsingfors visas Tove Janssons paradisvisioner i offentliga verk. Björn Wiman ser en lycklig bildvärld som balanserar vid katastrofens brant.
Hur reparerar man ett samhälle som slagits sönder? Hur återskapar man sin tillit till världen?Det är ingen överdrift att säga att Tove Jansson hatade och fruktade kriget. ”Helst ville jag vända mig mot väggen och inte se ett ansikte. Helst inte leva så länge det är krig”, skriver hon 1942. Andra världskrigets sönderslitande verklighet i Finland blir för henne djupt ångestfylld.
Det är en ny, skön sagovärld som målas upp – glädje och lycka mot fonden av rå puts och betong. Människorna utstrålar framtidstro, festglädje och en enigmatisk livsdyrkan – en känsla som ändå inte är tänkbar utan den melankoliska medvetenheten om dödens närvaro bakom dem. tar två våningsplan i anspråk. Stegen upp för trappan tar man i sällskap med en glad procession av samma muminfigurer som följde de sjuka barnen på Aurora barnsjukhus 1956. Tove Jansson hoppades att bilderna, tillsammans med glada ekorrar i taket till undersökningsrummet, skulle avleda barnens uppmärksamhet från både sjukdomarna och de svåra behandlingarna.
Tove Janssons paradis vilar i grunden alltid vid katastrofens brant. Det är denna dubbelverkan som alstrar det säregna suget i hennes lyckliga bildvärld.
Deutschland Neuesten Nachrichten, Deutschland Schlagzeilen
Similar News:Sie können auch ähnliche Nachrichten wie diese lesen, die wir aus anderen Nachrichtenquellen gesammelt haben.
Flat Capitals nyemission: Bra villkor från säregen pilotskolaEmissionsguiden hissar tre positiva flaggor. Samtidigt noteras att investmentbolaget har en något säregen syn på pilotskolan.
Weiterlesen »
Recension: Bedårande barn av sin numera förflutna tidPer Hagman flanerar i Stockholm, men gör också upp med sin bakgrund. Jesper Högström läser ”Johannes och du”.
Weiterlesen »
Recension: Sally Rooneys ”Intermezzo” återförtrollar världen”Intermezzo” är både förförisk och melodramatiskt. Kan så mycket lycka, en sådan nåd, verkligen få finnas ens i en roman? undrar Sandra Stiskalo
Weiterlesen »
Recension: Suggestiv utställning av Christian AnderssonChristian Andersson är aktuell på Hallands konstmuseum i Halmstad. Hans verk är både fängslande gåtfulla och öppet redovisade, skriver Birgitta Rubin.
Weiterlesen »
Recension av ”Dokumentären” på RiksteaternAmir Reza Koohestani utforskar språkförbistring i ”Dokumentären”, men inte ens ett ständigt åskoväder förmår skänka gnista åt händelseförloppet.
Weiterlesen »
Recension av ”Je m'appelle Agneta” med Anna GranathAnna Granath är hon imponerande träffsäker i huvudrollen när ”Je m'appelle Agneta” blir teater. Det är mysig feelgood för tjejer, skriver Sara Martinsson.
Weiterlesen »